men skrivlusten. Eller så orkar jag bara inte tänka längre. Maj har varit slitigt, nästan löjligt slitigt. Jag överlevde med en sargad röst och magkatarr som sviter av det hela. Plus att min lyckopalm har dött. Hur emo-symboliskt är inte det? Jag skulle behöva ett rejält hångel för att muntra upp mig tror jag. Det räddar kanske inte lyckopalmen men väl humöret…
Veronika sa,
02 juni 2009 vid 9:33 e m
Hångel är bra. Magkatarr typiskt dåligt. Vi håller tummarna för mer hångel och mindre magkatarr framöver helt enkelt.