Rätt och fel

I min familj är det väldigt viktigt vem som har rätt, så har det alltid varit. Jag är inte helt säker på varför, men det ligger djupt inrotat i mig att få folk att erkänna att jag har rätt om jag har rätt. Att detta några gånger kan vara något subjektivt är lite av en akilleshäl.

Igår satt jag i styrelsemöte och visste att jag hade rätt, men jag klarade inte av att formulera mig på ett sådant sätt att mitt perspektiv blev det dominerande. Det blev väldigt frustrerande, särskilt när jag i efterhand fått uppbackning från informerat håll om att jag faktiskt hade rätt. Med facit i hand skulle jag väl ha bett om information innan, men jag antog att det skulle bli bra utan det, för nu är det ju färdigt med alltihop. Men nejdå. *pust*

In other news: jag var på gymet halv sju imorse. Jag är så jävla duktig.

Böj och sträck!

Det är tydligen inte bara Svarta faran som behöver tänjas ut lite, fick jag erfara i lördags. Efter att ha börjat med knäböj nån gång i mars och haft mycket liten förbättring på både vikt- och teknikplanet sedan dess fick jag experthjälp i lördags. Jag går inte ner djupt nog, vilket jag nog visste, men det beror helt enkelt på att jag är stel.Har gruvlig träningsvärk i korsryggen/gluteusfästena av att göra på rätt sätt.

”Men du ska ju i princip bara sätta dig på huk och gå upp igen!”

-Är du inte klok, det kan jag ju inte!

Jag kan inte sitta på huk med hälarna i golvet, jag har inte en sportmössa. Hälarna är väl dryga decimetern från golvet och hälsenan är bara en del av problemet. Jag får försöka stretcha lite mer långsiktigt, träna böj korrekt men grunt och sedan bygga vidare pö om pö. Känns rätt sugigt men jag ska försöka bita ihop.

Ryggträning på svarta faran

Ja alltså, min egen för en gångs skull. Maya har varit lite knackiga några dagar och vi tänker oss att det kan vara sadeln, hon har verkligen biffat på sig i sommar och sadeln är lite trång i fram. Jag tänkte därmed ge henne en semesterdag från sadeln och krälade upp barbacka med skrajsnöre om halsen. Det här med barbacka var en jättekonstig grej tyckte Maya som till och med vände vid krokodilbron och knappt vågade smyga över. På andra sidan spåren har vi nu två finfina stubbåkrar, jag ska fråga i stallet om någon vet om man kanske kan få rida på dem. ^^

Eftersom min barbackabalans är något dålig, kombinerat med en mycket överenergisk häst så blev det bara travarbete, och min rygg undrade lite vad fan jag sysslade med. När Maya började komma till arbete så var det riktigt bekvämt och balanserandet gjorde att mina smålåsningar i ryggen fick ta och ge sig, samtidigt som den ständiga rörelsen gjorde att musklerna blev riktigt genomarbetade. Maya jobbade också på, och fick till en helt enorm trav i fin form, jag var mycket stolt! Vi avslutade med några varv i galopp på banan, men där nånstans tog mina balansmuskler slut så det blev inte särskilt avancerat.

Jag är en joggare

idag efter en mycket lång och förvirrande dag på jobbet missade jag träningen pga ett möte, sedan bjöd pappa på mat och det kunde man ju inte motstå. Pappas lövbiffgryta med bacon och kantareller, det är riktig mat det!

Eftersom jag inte orkade åka till gymet med ludd i hjärnan bestämde jag mig för att springa istället. Jag glömde ta min astmamedicin innan jag drog ut, men det gick hyfsat ändå. Jag sprang ungefär 6 km på 40 minuter, lite segt tempo men det var rätt mörkt på sina ställen, så vi skyller på det. ^^ Var sjukt pigg de två sista kilometrarna och tänkte nästan springa en extra slinga, men knät vill inte springa långt två gånger i veckan än.

På vägen hem när jag varvade ner tänkte jag på Fredrik Backmans briljanta blogginlägg om joggare, och insåg att jag förmodligen är en sån på riktigt nu. Här är fortsättningen. Essensen av hans inlägg är detta:

”En svartsminkad 14-årig högstadietjej har inte ett andetag på uppmärksamhetsbehovet hos en 35-årig joggare.”

Run it baby!

Jag och Mullematten var på stan igår också, vi var bland annat förbi Intersport, jag har letat efter löparsetet i butik som de annonserar om på hemsidan, men utbudet var varit skralt. Jag ramlade på sista löpartröjan och ett par tajts i stl 38. Eftersom det passade kändes det dumt att inte slå till. Eftersom dealen litegrann var att jag skulle få nya löparkläder när jag kunde springa en mil påpekade Mullematten att det rimligtvis var dags att försöka springa den där milen runt sjön. Slingan är ganska precis 2 km, så fem varv stod på agendan.

Jag släpade med mig Prisma i 1,5 varv innan hon tröttnade på att inte få sniffa som hon ville och gick i strejk. Mullematten gick motsatt väg med Teslavessla, så hon fick ta över kopplet. Folket som jag varvat i spåret såg lite förvånade ut när jag passerade dem utan hund på tredje varvet. ;)

Nånstans efter tredje varvet släppte hållet i sidan, och då var det ju bara att fortsätta!

Jag sprang första fem kilometrarna på 29 minuter, tiden för tio kilometer var 59 minuter. jag är vansinnigt stolt, glad och nöjd med mig själv att jag fixade att springa på under timmen. Helt grymt!

Asjöbbigt

det här med att jobba heltid är ju asjöbbigt, man blir skittrött! Speciellt om man försöker hinna med allt man normalt sett brukar göra efter jobbet. Sprang ca 3 km idag tillsammans med Dravena och jag tror hon nästan dog. ;) Det märks i alla fall att min kondition har blivit bättre, det är ju glädjande.

Träningsmål för hösten

eftersom devisen ”snygg naken”* blir lite väl vag som träningsmål ibland så har jag funderat ut lite mer konkreta träningsmål åt mig själv för hösten/vintern.

Styrketräning:

-klara minst en chin-up utan assisthjälp

-lära mig marklyft

Löpning:

-klara av att springa en mil utan att stanna

Långsiktiga mål för styrketräningen:

- Kunna benböja min kroppsvikt

- Kunna marklyfta min kroppsvikt

*jämför Kevin Spacey i American Beauty när hans grannar frågar varför han vill börja träna ”I just want to look good naked!”

Sprunget: 6 km

Segt i början, mycket bättre i slutet.

Nörd i alla väder?

mitt löpningsprojekt har fortsatt över sommaren, och det går bättre och bättre. Astman är knappt ett problem längre och det liksom flyter bättre. Jag har lyckats springa 7,5 km med bara ett stopp för garderobsjustering, och det känns helt grymt! :)

Jag utrustningsnördar allt mer även med löpkläder/utrustning och jag är grymt sugen på en pulsklocka och ordentliga löpkläder. När jag klarar att springa en mil ska jag få en present av mig själv. Just nu lutar det åt antingen det här löpsetet från Adidas (bild från Intersport):

eller den här pulsklockan, Beurer PM25 (bild från dietandfitnessresources.co.uk):

Edit: Veronika påpekade att uttrycket Rule nr 1; cardio har använts som rubrik förut när jag skriver om joggandet. Det är helt sant, det får helt enkelt bli en egen kategori. Yup yup.

Rule nr 1; Cardio

Har man inte sett filmen Zombieland med bla Woody Harrelson så är nog inte rubriken så upplysande, men andemeningen är att cardio är viktigt.

Jag bestämde mig för några år sedan att jag borde lära mig springa, eftersom jag hatade det. Anledningen till det djupt rotade hatet är förutom alltför många extra kilon på idrottslektionerna i skolan även ansträngningsastma och en överaktiv hjärna. Jag minns att jag sprang i Röbo på gymnasiet när jag var otränad och vägde en bit över 80 kg på 165 cm och nästan kräktes av ansträngningen att hålla tempo med de andra. Efter Irland när jag tappade rätt många kilon blev hela kroppsgrejen lättare, och jag kunde väl iaf springa 5 km inomhus på löpband nånstans kring 2004 trots en viss viktuppgång sen jag kom tillbaka hem. Vän av ordning vet dock att det är ju faktiskt lättare att springa på löpband, iom att löpbandet håller takten åt en.

Efter knäoperationen i januari med tillhörande viktuppgång under vintern (vikten var okänd men jag hade stl 44 på byxor igen vilket jag inte haft på 8 år) så satte jag målet att kunna springa en halvmil i sträck lagom till augusti. Dålig kondis efter ca ett halvårs nästan total inaktivitet gjorde hela femkilometersprojektet jävligt tråkigt i början.

Igår när jag sprang så lossnade det äntligen, inte fan gick det fort att springa men jag sprang 4*1700 m och ca 1500 m på vägen hem, det är omkring 8 km. Detta förvisso inklusive pauser efter ungefär varje km, men det höll astman i schack så pass att jag orkade ett extra varv mer än tänkt och dessutom orkade springa hem.

Jag resonerar så att människokroppen är gjord för rörelse, även om vandring i rask takt nog var vad stenåldersmänniskan ägnade sig åt snarare än löpning. Genom rörelse motverkar man många ”moderna” krämpor som kommer av stillasittande framför datorer hela dagarna. Därför känner jag ett behov av att köra cardiopass, även om det kan vara förbannat tråkigt. Min ansträngningsastma blir dessutom bättre, vilket gör att jag blir friskare och lättare har motstånd mot förkylningar och luftvägsinfektioner som jag drabbas av i parti och minut framåt höstkanten. Dessutom är det bra att orka springa från zombierna när invasionen kommer, se nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=4smD0xy6w08