”Men Maya!”

-Hihihihihihihi!

Få med alla sakerna i gymväskan.

En normal gymväska för mig består av

• Skor
• Byxor
• Tröja
• Sportbh
• Strumpor
• Bok att skriva i
• Musiklåda med hörlurar

I förekommande fall även:

• Handduk
• Duschattiraljer
• Deo/Parfym
• Underkläder
• Hårtork
• Ev smink

Listan är inte särskilt lång, ändå. Trots detta händer det att jag glömmer tex skor, eller byxor. Byxor är ju mer av ett problem.

Varför är det så svårt, tro?

Jag tycker man infantiliserar sig själv å det grövsta. Men det är väl bara jag det…

Jag har haft rätt många såna här dagar på senaste tiden. Jag är vintersur, trött och less. Det enda som är bra med den här flashen av surhet är att det inte är lika jävligt som för ett år sedan. Jag fick inte jobbet på mitt nuvarande profficeuppdrag, vilket kändes jävligt bittert. Nu har jag mycket graciöst brutit ihop och gått vidare, men det är inte alls lika roligt att gå till jobbet på morgonen. Har lite planer för framtiden, men den kommer inte fort nog. Dessutom blir det ju tyvärr inte riktigt som man vill alla gånger. Ogint det där.

• Bilar är hårda, cyklister är mjukare.
• Även om det är viktigt att maximera farten och slippa bromsa är det oftast bättre att komma fram i ett stycke.

Exempel på beteenden som får de flesta bilister att sätta hjärtat i halsgropen:

• Konsekvent parkerande av cykeln i bilistens döda vinkel vid rödljus.
• Konsekvent hastande över korsningar, troligtvis med inställningen ”jag hinner”. Även om du på cykeln vet det så vet faktiskt inte bilisten det, och det är inte roligt att i 2 sekunder tro att du är på väg att köra ihjäl någon. Faktiskt inte.
• Cykla på hårt trafikerade gator istället för cykelbanan ett kvarter bort. Snälla ni, gör inte så. Dvs cykla inte på (bland annat) Vaksalagatan, Kungsgatan, Fålhagsleden, Luthagsesplanaden och Väderkvarnsgatan. Det finns alldeles utmärkta cykelbanor eller alternativa vägar för samtliga dessa. Det är säkrare både för dig och för bilisterna. Vaksalagatans alternativa cykelväg är Hjalmar Brantingsgatan.
• De nämnda cykelbanorna finns att upptäcka på Uppsala Kommuns cykelkarta, som är väl utmärkt och hittas bland annat på kommunkontoret. Finns inte cykelväg respektera cykelfilerna som finns uppmärkta (bland annat förlängningen av S:t Olofsgatan och delar av Väderkvarnsgatan mot Fålhagen. Jag föreslår att man cyklar ”bakgatorna” i Fålhagen där bilarna kör långsammaren och trafiken är mindre tät.
• Att i kraftigt vinterväglag (mycket snö/modd) cykla på den knappt plogade bilvägen. Vissa dagar kan det vara värt att ställa cykeln och åka buss eller gå. Att vingla ut framför tex en buss som inte hinner stanna kan sluta illa. Att de inte hinner ploga cykelvägen är i min mening inte ett tillräckligt bra argument för att cykla i körbanan när underlaget är dåligt.

Trafikregler att vara uppmärksam på:

• Högerregeln, bilisterna följer den tyvärr inte så var försiktig, tex i korsningen Skolgatan/Svartbäcksgatan.
• Väjningsplikt; gäller även dig
• Företräde vid övergångsställen; gäller inte dig. Du blir inte automagiskt en gångtrafikant för att du attackcyklar fram till övergångsstället och kastar dig av cykeln och går ut i gatan. Det är fortfarande lika svårt att hinna stanna, särskilt om det är halt.
• Stanna för rött ljus; gäller även dig. Oavsett om det blir rött på cykelövergång eller om du nu råkar cykla i vägbanan.
• Anpassa hastigheten efter underlaget, särskilt om du cyklar på vintern. Tänk på att det finns vinterdäck även för cyklar! Kostar inte många spänn men kan vara värt det om du ska cykla hela vintern.
• Belysning och bromsar på cykeln. Se till att dina reflexer, lysen och bromsar på cykeln fungerar som de ska. Får du upp bra fart på cykeln är det bra om du hinner stanna även i en oväntad situation.
• Följ skyltar och anvisningar, tex att hålla till höger på Islandsbron, dvs åker du mot Flustret ska du cykla på höger sida av staketet.

Tips på bra trafikbeteenden mot både medcyklister, fotgängare och bilister:

• Planera vart du ska, så du inte tex tvärbromsar på en tätt trafikerad cykelbana.
• Snegla bakåt när du ska svänga så ingen kommer i ”ytterfil” på cykelbanan. Exempel på ställen där detta är bra att använda sig av; cykelbanan genom centrala stan på Östra Ågatan.
• Visa med handen åt vilket håll du tänkt svänga.

Anta aldrig aldrig aldrig att bilisterna hinner se dig tex i en korsning, se till att ni har ögonkontakt. Blir du påkörd i mer än 30 kilometer i timmen är det stor risk att du dödas eller skadas så allvarligt att det blir bestående. Fråga dig själv om det är värt att spara 30 sekunder eller ditt eget liv.

Man kan tycka att jag uttrycker mig lite väl dramatiskt, men faktum är att det händer ett antal cykelolyckor med dödlig utgång i Uppsala varje år.  Några vänner till mig bevittnade efterspelet till en olycka i korsningen vid Polishuset en lördagkväll där en cyklist hade valt vägen över korsningen istället för att använda viadukten med gång/cykelbana. När mina vänner passerade var det fullt av blåljus och det stod fleras bilar med plåtskador och en förvriden cykel låg mitt i alltihop. Förlängningen av Svartbäcksgatan har en infart från Luthagsesplanaden men utfart är förbjuden och det finns inga ljussignaler som det finns i resten av korsningen.

Vi gillar den här grejen med konvalescens och promenader. Verkligen.

*Du syns mycket mindre än du tror, anta alltid att du inte syns för säkerhets skull.

*Se dig för vid övergångsställen, bara för att bilarna ska stanna betyder det inte att vi kan alla gånger

*Ögonkontakt är därför att föredra.

*Visa gärna tydligt att du vill gå över gatan, att marschera längs gatan och sedan abrupt svänga ut över övergångsstället är inte tydligt.

*Gå på gångbanan, inte på cykelbanan. Cyklister är hårda, gångtrafikanter är mjuka. Framförallt är cyklister i Uppsala vansinniga. But I digress.

*Barnvagnar framförs helst inte i bredd, både för andra fotgängares skull och för cyklisternas, för oftast när breddprincipen används så hamnar ni de facto på cykelbanan.

*Bilister har inte stopp-plikt bara för att du vill gå över gatan, oftast stannar man ändå eftersom överkörda gångtrafikanter leder till viss dålig stämning…

Man kommer långt med lite hänsyn och smidighet.

Ponnyn hade en nära döden-upplevelse när vi gick förbi en rosa barncykel. Oklart varför. Mullemattens spontana kommentar: fattar du väl, vart är barnet liksom? Hallå?